tisdag 23 september 2014

Inget rekord!

Föga överraskande gjorde jag inget nytt rekord i dag på rullskidstestet i Botniahallen.
Parstakningen kändes riktigt bra, men jag hade några sekunder sämre än sist (då jag och Andrea dessutom växeldrog).

Det andra delmomentet, skejting utan stavar gick åt pipsvängen! Jag kom in i helt fel rytm och efter 600m var vristerna och musklerna vid skenbenen sjukt spända och mjölksyrestinna. Ni som har varit med om det någon gång vet att det är rätt svårt att få till ett bra tryck då. Tänkte avbryta efter 2 varv men ändrade mig: man måste lära sig att ta motgångar också! Så jag knagglade mig i mål, med pulsen säkert 30 slag under max men benen var stumma som stockar! Tiden var ungefär ett månvarv sämre än sist. Är alldeles förbannad på mig själv, så ostabilt har det inte känts på säkert 2år! Tidigare hade jag jämt och ständigt spänningar vid vristen när jag skejtade, som gjorde att kraftinsatsen var uppskattningsvis 20% av vad den kunde ha varit. Har jobbat sjukt mycket med balans, tyngdöverföring och teknik sedan dess och spänningarna har nästan varit ett minne blott, så när jag kom i mål idag kunde jag ha knäckt av skidorna (som inte var mina). Grr va arg jag var. Efteråt övade jag teknik med Rolle och efter några varv började det kännas riktigt bra. Troligtvis har jag haft för slappa bindingar på de skidor jag åkt med under den senaste tiden, vilket gjort att jag fått ett utåtroterande moment vid vristen. Enligt både Henkka å Rolle leder det till att jag inte får in foten tillräckligt bra under höften (=dålig tyngdöverföring=spänningar) och dessutom leder själva vridmomentet till spänningar. Så mysteriet är löst och förhoppningsvis behöver jag aldrig känna mig så kraftlös i bensparken igen.

Detta är nog säkert det mest intressanta ni läst denna vecka, *långbenskratt*. Men ni måste förstå att bloggskrivande är lite som terapi det också. Nu känns det redan bättre. En annan positiv grej i det negativa är att det kan vara nyttigt att stöta på motgångar ibland också. Onekligen har jag ju haft en väldigt bra träningssäsong med testresultat som ständigt förbättras, och då blir det lätt att man ständigt förväntar sig progression, inte uppskattar stunden utan bara vill framåt. Märkte redan hur dåligt jag blivit på att tackla motgång, inte ska man ju vara sådär förbannad på ett fjuttigt test efter ett träningsläger.

Efteråt fick jag massage av idrottsakademins massör David Fred vilket alltid känns som en lyx efter tuffa pass! Imorgon har vi Akademiträning igen (rullskidning), men tränare Rolle tyckte att jag skulle skippa de hårda dragen nu efter lägret och istället köra teknikträning. Kommer att träna två pass idag och imorgon och vila igen på torsdag. På  fredag morgon blir det gemensam styrketräning i Botniahallen och på kvällen något lätt GU-pass. Lillassyster Amanda kommer hit i helgen så då ska vi väl hitta på något alla syskon! Eller nästan alla syskon :) (Mr O Harabein, du får no koma hid me buss om du vill å vågar! :D)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar