tisdag 14 oktober 2014

Jag börjar vänja mig vid höjden - men inte vid salladen!

Nu har det äntligen börjat lossna lite uppe vid skidspåret, idag kändes det riktigt bra om man jämför med tidigare dagar - även om jag inte direkt flyger fram ;)

Igår åkte vi klassiskt på förmiddagen och körde löpning med styrka på kvällspasset. Efter middagen hade vi kommit överens om att göra något roligt tillsammans, men eftersom vi definierar ordet roligt på olika sätt så spenderade jag ändå kvällen ensam med min bok. Eller tycker ni att ett Youtubeklipp från svenskarnas VM-uppladdning 1985 faller inom ramen för "roligt"?  Inte jag, så killarna fick nog uggla på sin skärm ensamma :P Vi bestämde oss för att ta nya tag med filmtittande ikväll. Bäst för Oskar å resten att det inte är nån skidrulle de tänkt se på, för då kan det hända att jag blir aningen sur :P

Nu på eftermiddagen blir det sista hårda passet, rullskidning skate 12km med totalstigning 1000m. På programmet står 2*20minuter fartuthållighet. För tre år sedan när vi gjorde ett liknande pass kommer jag ihåg att jag fartmässigt inte märkte någon skillnad mellan intervallen och pausen, jag tog mig knappt framåt. Jag är helt säker på att jag är rätt mycket bättre i skick än så i år, så det ska bli riktigt kul att köra upp flåset ikväll!

Många nya maträtter har man också fått pröva på, vilket jag ju i den sjölundska andan inte har något emot! Något som österrikarna är bra på är att umgås vid matbordet. Varje lunch och middag sitter vi kring en timme och äter och pratar, vilket är en ganska stor kontrast till hur man oftast gör hemma. Här väntar man först på att alla har kommit till matsalen, sedan tar man sallad. När man käkat upp den dukar servitrisen bort tallrikarna och kommer småningom in med suppe, d.v.s. en typ av förrättssoppa. När alla ätit klart dukas skålarna undan och det är dags att ta mat och sedan ännu efterrätt. Hela proceduren tar alltså ganska länge vilket gör att man inte slukar huvudrätten i ett enda nafs såsom det ofta händer hemma. Det är faktiskt rätt synd att vi inte har liknande traditioner i Finland för i många hem är det ju bara kring middagen som alla samlas - om ens då! I jämförelse med den vanliga skollunchen, som intas i universitetets högljudda matsal på 10minuter p.g.a. tight schema, är måltiderna här i en helt annan dimension! Men något jag, och alla andra lägerdeltagare, längtar efter är sallad och grönsaker som inte är indränkta med ättika! Jag skulle ge min halva hand för en hederlig riven morotssallad. Okej då, en liten bit av lillfingernageln kanske. Där den är som längst :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar