söndag 21 juni 2015

Cykelläger i Vuokatti!

 
Min häl/akilles gör fortfarande ont när den är i en skarpare sko. Det går inte att springa eller rullskida. Däremot går det att vattenlöpa, cykla i Crocs med inlägg eller i supernötta inneskor från -98 samt styrketräna.
 
Det är helt överkomligt att göra 20h+ träningsveckor ensam här hemma om man kan träna mångsidigt, men att göra 80% på cykel blir lite tungt för hjärnan i längden om man inte direkt är en cyklist. För att inte bli galen här hemma där jag börjar kunna vägarna utan och innan, har jag valt att styra kosan mot Vuokatti för cykelläger nästa vecka. Jag pratade nyss med Henkka och han tyckte att jag helt skulle lämna rullskidutrustningen hemma, så att jag inte blir frestad att börja "testa" för tidigt.
 
 
Vilket avancemang hörni! Från att bli cykelägare till att resa iväg på cykelläger på tre veckor (1,5 vecka sedan jag testade den första gången)! Rising star minsann....
 
 
På eftermiddagen besökte jag Staden för att skaffa regnkläder, cykellås, sportdricka, återhämtningspulver, compeed-plåster och nya fejk-crocs. Cykeldatorn jag fick av Moffa kommer också väl till pass!
 
 
Även om jag förstås är ledsen över att jag inte kan delta i Aateli Race, och sur och bitter på min fot som strejkar, är jag ganska förväntansfull inför den kommande cykelveckan. Tänk vad många leder och stigar det finns att utforska! Undrar om det är tyngre eller lättare att cykla uppför Vaara jämfört med att rullskida? Hur jobbiga är cykelintervaller? Det lär jag få svar på! (Jag kommer inte bara att cykla, utan har med mig simkläder och gymkläder, men ändå.) Väldigt tacksam är jag också över att Mårten Lövdahl ordnat så att jag kan åka och bo med Femmans gäng. Ännu ett bevis på hur stor del av skidåkningen som handlar om det sociala - utan kontakter och vänner skulle man sitta ensam på sin mosse. Eller cykel!
 
Vi hörs!
 
 
 
 

1 kommentar:

Anonym sa...

Hur mycket tränar du per år i tid och km?

Skicka en kommentar