måndag 31 augusti 2015

Kan själv!

De som känner mig väl vet att jag som 3-5-åring var en ettrig typ (läs: totalt flippad). En elak Emil i Lönneberga, helt enkelt. Jag gjorde dumma hyss, sa fula saker och var allmänt "taso". Numera kallar jag inte servitriser för "fejtreve" eller ligger mitt på vägen och ropar "stäng döre ana väji", men åtminstone en sak har jag kvar från mina glansdagar: KAN SJÄLV! Förr var det kanske mest för att visa andra, men idag är det mest för att visa mig själv. För att få någon typ av tillfredsställelse och kunna känna mig sådär pinsamt stolt.

Men för att komma till saken. Igår mekade jag i ca 2h med min nya och gamla cykel. Jag bytte pedaler, installerade en cykeldator och monterade en stänkskärm på den ena. På den andra ändrade jag lite avstånd på styret, tog bort en söndrig dynamolampa, satte ny olja på kedjan, pumpade i ett däck och reparerade staget. Dessutom fick jag upp en länk på kedjan och tänkte börja korta av dem, men efter ett internt tips monterade jag om bakhjulet i stället föt att spänna kedjan, vilket resulteerade i att också stänkskärmen fick ändras. Genom försök och misstag räckte det säkert 3ggr längre än det skulle ha gjort för farsan, men enda jag behövde hjälp med var att få loss de gamla pedalerna (snarare pga av klenhet än av praktiska orsaker) och med att använda kompressorn,  som tydligen inte behövdes. Det här skriver jag inte för att försöka skryta (jag bor för långt från ring III för att det ska funka), utan bara för att försöka visa att man som helt normalbegåvad tjej kan klara rätt mycket på egen hand. Och för att ge en riktgivande lätt spark i arslet på de män som servar sina fruar, flickvänner och systrar mer än nödvändigt!

Ett argument som ofta förs fram i genusdebatten är att män och kvinnor ska göra det de är bra på. Javisst ska vi det. Ingen vill sätta in sin cykel för reparation till mig om det tar 5h per däckbyte, och ingen vill beställa en brunch av lillebror eftersom han helt enkelt inte hittar gurkan i kylskåpet. Men samtidigt handlar det om att bli mera självständig och helt enkelt klara sig enklare genom livet. Så att man inte står där mitt i röran och inte vet hur man gör när man tvättar kläder, följer ett recept eller när däcket har punka. Ibland hjälper inte ens Herr Google.

Med det här inlägget vill jag helt enkelt göra lite reklam för att man ska låta sina barn, syskon eller själsfrände KUNNA SJÄLV, oavsett vilken arbetsfördelning man har i hemmet. Att inte bara serva och serva, utan faktiskt ge andra möjligheten att se på och framförallt testa. En bonus i det samnanhanget är också att man kanske uppskattar maten/rena kläder/nytt terassgolv bättre om man vet vilket jobb som ligger bakom. Den verkliga bonusen är värdefull praktisk kunskap och en boost för självförtroendet.  Att kunna själv, känn på den!

Vad tycker ni?

(Jag sitter i Onnibus och har lite väl mycket fritid...)

1 kommentar:

Anonym sa...

Dukti flicko kan sölv sado tå do va lill
H. Roger

Skicka en kommentar