onsdag 26 augusti 2015

Utlåtande från ortopeden

Både Zorro och jag har haft ärende till ortopeden under de senaste dagarna.

Utgående från magnetröntgenbilderna kunde inte läkaren i Vasa säga särskilt mycket om vad det är som gör att mina fötter gör ont, och som jag berättade tidigare har en ortoped i Hfors tittat på bilderna.

Det framkom att jag har ett medfött fel i hälen som innebär att två ben har växt ihop. En procent av befolkningen har en sådan defekt, men de flesta vet inte om det. Vid hårdare belastning kan stället däremot bli irriterat, och troligtvis är det orsaken till att det finns en svullnad och vätskebildning (som tydligen heter ödem) i hälbenet. Troligtvis är det svullnaden som gör att det värker mest hela tiden.

Utgående från bilderna framkom också att jag har senskideinflammation i underbensmuskeln, något som lär vara väldigt känsligt för belastning. Det förklarar varför smärtan kommit tillbaka även om jag vilat och avlastat fötterna i längre perioder. Ortopeden kunde inte ännu säga vad exakt är som är grundproblemet: att de sammanväxta benen är irriterade, att jag har en senskideinflammation eller ännu någon oupptäckt sak. Jag ska till Hesa på måndag för en undersökning så då kanske det klarnar. Det är minsann en utdragen grej det här, men det är bara att ha tålamod. Knappast finns det någon mirakelkur, vila lär väl vara det bästa -  för hela spektaklet har väl troligtvis orsakats av någon typ av överbelastning. Det knepiga är att man inte kan testa alla slags behandlingar samtidigt för då vet man ju inte vad det är som fungerar! Vet man inte vad som fungerar, får man aldrig veta vad som är grundproblemet, och inte heller hur man kan förebygga det och vad man ska göra om problemet återkommer.

Hittills har alla experter jag träffat (4st) förespråkat att jag skulle röra på mig och träna sådant som inte gör ont, men när 3 veckor med icke-fotträning (i minimala mängder!) inte har förändrar något är det dags att inse faktum. Läs: det är dags för mig att lyssna på mina föräldrar. Den närmaste tiden kommer jag att totalvila. Ingen styrka, ingen simning, ingen paddling. Jag kommer inte ens att gå till postlådan. Hur det känns? Skit, förstås, men jag orkar komma med någon mera omfattande känsloredogörelse än så för inget blir ju bättre av det.  Och ja, jag vet att man kan ha det så mycket värre, men den tanken tröstar inte jämt så himla bra. Det bästa med allt är att jag inte har reuma, för det har också blivit utrett. Nu menar jag inte att alla därute med reuma har ett miserabelt liv, men jag är bara tacksam för att jag inte har det OCKSÅ. Jag håller tummarna för att fotexperten reder ut vad som är grundproblemet och att det finns någon bra behandling. Är det frågan om de sammanväxta benen lär det inte finnas någon annan säker behandling än vila...

Den närmaste framtiden blir det knappast så mycket skidrelaterat på bloggen, men man vet aldrig. Kanske jag bjuder på några bilder av mina inredningsprojekt?

På tal om hantverk: gissa vad detta är?
 
Från en sjukling till en annan: Vår trebenta vän är nu opererad och har ett gips som ser ut som en polisbatong samt en tratt på huvudet. Gissa om han är deprimerad just nu? Tänk vad obegripligt att den ena dagen susa fram på golvet, hoppa och busa, för att nästa dag ha ont, knappt kunna röra sig och ha en tratt på huvudet! Hur förklarar man för en hund att det var det enda alternativet, att det BLIR bra? När det bara kliar i nacken, värker i benet och hela kroppen är alldeles trött... Stackarn!
 
Jaja, sånt är livet. Vi kommer igen!
 
 
 

4 kommentarer:

Anonym sa...

Upp me humöret efter en tids vila ska du se att träningen går lättare och att farten ökar till vintern. Det är en konst att kunna vila å vila är viktigt för en sportare.
H. Roger

Emma sa...

Tack för de snälla orden Roger! Du har nog rätt i allt vad du skriver, det är bara svårt att inse när man är mitt inne i sin egen bubbla och tycker att man har försökt med tusen och en saker både vad gäller träning, rehab, läkarbesök och behandlingar, men fortfarande stampar på stället. Det positiva är ju att jag för en gångs skull har tid och energi för mina andra intressen :)

Julia H sa...

Krya på din fot, Emma! Tro på ditt beslut och ta en dag i taget så löser det sig nog! Det är länge till vintern :)

Emma sa...

Tack Julia, din omtanke värmer! :) Snart träffas vi i rågens rike :D

Skicka en kommentar