onsdag 11 november 2015

Ett givande besök i Hufvudstaden

Oujeee oujee oujee! Dagens långa resa var inte förgäves!

Jarmo Ahonen is the MAN!  Jaja, nu ska ja lugna ner mig lite, det är ju inte direkt så att jag är botad. Men jag vet vad jag kan göra för att förbättra läget i alla fall.

Det han kunde konstatera var att min skada/missbildning i hälen blir värre av min gång-, löp- och skidstil. Jag har tydligen något som heter förlängd pronation, viljet gör att foten lutar inåt (pronerar) alldeles för länge innan den börjar luta utåt (supinera). Det gör att alla musklerna på fötternas insida är överansträngda, att vissa muskler är inaktiverade och att vissa muskler är reint åv ruti. Plus att insidan av hälen förstås irriteras enormt mycket!

 Nu har jag fått en drös med övningar som jag kommer att utföra till punkt och pricka, för det känns ju otroligt bra att faktiskt kunna påverka sin situation. Att inte bara sitta och vänta ut det! Jag har ingen aning om hur länge det tar innan jag märker framsteg, men det får ta den tid det tar. Jag vill aldrig hamna i den här inva-situationen igen så jag tänker inte förhasta mig med "vanlig" träning. Men sjukt motiverad är jag i alla fall för fotträningen.

Det jag är fascinerad och lite småarg över är att ingen har upptäckt det tidigare. De senaste åren har jag varit på många olika typer av fys-utredningar får att kolla upp rörlighet och rörelsemönster. Ändå har ingen sett något! Nåja, bättre sent än aldrig. Den fördröjda pronationen förklarar också en del balans- och teknikproblem. Trevligt, jag som bara trott att jag varit obotligt omotorisk.

Annars hade jag en riktig kvalitetsdag med mig själv. Jag strosade runt, insöp julkänslan och kollade in den ena häftiga butiken efter den andra. Fick nästan bita mig i fingrarna för att jag inte skulle utrota mitt bankkonto. Men lugn, bara lugn: jag köpte bara mat och en ny kalender. Å jaa, ett dagskort med spårvagnen. Bara för att jag ville se mig omkring lite när jag själv inte kan gå så långa sträckor. Okej då, mest var det för att jag tyckte det var barnsligt kul att åka spårvagn. Nu är jag rent av proffs på spåran! Höhö. Mest är jag nog bara en lantis 😄

När jag blir i skick igen är ett av mina icke-idrottsliga mål att vara en heldag på shopping i Hfors. Gärna med någon annan. Så att jag kan visa hur vackert jag går och hur smidigt jag åker spårvagn!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar