lördag 9 januari 2016

Jag diggar Diggins!

Jag antar att majoriteten av er läsare känner till att Jessica Diggins vann gårdagens etapp i Tour de Ski. Hon har varit en av mina förbilder ända sedan hon och Kikkan vann parssprinten i Val di Fiemme 2013. Jag fattar fortfarande inte hur hon, efter sitt stavbrott, kunde åka sådär galet snabbt med bara EN stav i en hel uppförsbacke.

Diggins verkar ha en helt sjuk vinnarskalle och verkar kunna ta ut sig något utöver det vanliga. I ett reportage för några år sedan berättade hon att hon inte borde klara sig så bra som hon gör, eftersom hennes fysiska egenskaper inte är särskilt speciella, men att hon ändå kan prestera bra eftersom hon tar ut sig så  ("I really dig deep"). Egentligen spelar ju syreupptag och andra teoretiska värden inte någon roll, utan det som avgör är ju hur stor del av den egna kapaciteten som man klarar av att utnyttja i spåret. Det är rätt spännande att se på hennes åkning också, den är ju lite yvig, men på något sätt måste hon ändå träffa otroligt rätt med sina sparkar - annars kan man inte åka så fort som hon gör i t.ex. sprint. Jag har hört att hon är en fena på att åka utför också, enligt de mellantidsrapporter de började med ifjol under världscupsäsongen.

Silver medallist Jessica Diggins of USA celebrates after the Women's 10km Cross-Country during the FIS Nordic World Ski Championships at the Lugnet venue on February 24, 2015 in Falun, Sweden.

Det jag gillar allra mest med henne (nu låter det ju som att vi rastar hundarna tillsammans - har träffat henne 2 ggr så chansen att hon kommer ihåg mig är ju inte så svindlande stor) är att hon är så himla glad. Idag står det t.ex. "I just can´t stop smiling" på hennes Instagramkonto. Näe, hon verkar aldrig kunna sluta le! Titta bara på prisutdelningen från VM ifjol när hon tog silver. Det var många som menade att hennes silver i VM var en engångsföreteelse och resultatet av orättvisa förhållanden, men det argumentet är nog inte riktigt hållbart. Hon startade ju bara 2min före Roponen och 5 min före Kerttu. Jaja, jag var ju inte ens där, så vad vet jag. Med gårdagens seger fick hon i alla fall tyst på alla pessimister! För trots att det är en tour och alla åkare börjar vara slitna, så är en vinst alltid en vinst!!

Ååh, jag gillar verkligen när nya förmågor är på frammarsch och resultatlistorna ändrar, oavsett om det sker i värlscupen eller på nationella tävlingar här hemma. Att säga att man "alltid förlorar sådär och sådär mycket till person X, eller alltid är 10 sek före person Y" är något man inte borde göra. Då ger du aldrig dig själv mentalt utrymme att förbättras, samtidigt som du undervärderar dina motståndare.

P.s. Jag tror hårt på de amerikanska åkarna framöver, de kan verkligen dra nytta av individuella framgångar som ett team och verkar ha den inställningen att skidåkning är en lagsport. Grymt!

Hälsningar från en riktig Toppatakkkimies.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar